Omgång 1, Seriestart (MickeL)

Många anser att höstdagjämningen markerar slutet av sommaren och början på hösten men dagen som definitivt satte punkt för en lång och härlig sommar låg även detta år några dagar tidigare i kalendern. Det var torsdag och det var denna dag som höstens seriespel skulle dra igång! Solen värmde upp Stockholm och det var med lite ångest som man klev in i det mörka och murriga O’Connels för att börja ladda inför säsongens första match.

Den Syrianska ninjan Ninos stod bakom baren och hälsade oss välkomna och MickeLs ångest sköljdes snabbt ner med en bjud-Minttu á la grande. Walle klockade in några minuter senare och fick genast en rejäl wirrepinne tryckt i näven. Här har vi en bartender som vet hur stammisarna ska hanteras. Ninjan presenterade en ny kille i baren som genast började skojade friskt om säga upp sig när han fick höra att vi skulle vara återkommande gäster under året. Vad denna unga och oförstörda kille inte visste då var att han ungefär tre timmar senare skulle stå i begrepp att förverkliga sitt skämt.

Väl nere i källaren var allting sig likt. WirreWalle och MinttuMicke möttes av sedvanligt palaver och krispiga otydligheter. Är det verkligen den 20:e säsongen?? Det räknades på fingrar och diskuterades ivrigt men det visade sig att allas vår egen Anders Pythagoras återigen haft otur när han tänkte. Tillslut kom vi nog fram till att det faktiskt är den 20:e säsongen i Pantas historia. Eller? Frågan lämnades halvöppen. Även den eviga frågan, hur fan kan man kasta 162 på 18 dryftades under ivriga meningsskiljaktigheter. Stora frågor, enkla svar.

Däremot kunde vi snabbt konstatera att hösten inte hade hittat ner i källaren ännu. Sommarvärmen hängde kvar till WirreWalles stora förtret som dagen till ära tagit på sig sin varmaste tisha, hur skulle det här sluta? Resten av uppvärmningen eller nerkylningen förflöt dock smärtfritt och jag säger som Loffe i Repmånad, kamratskapskapen sitter verkligen i väggarna!

Motståndarna från Huvudsta började trilla in och Pantas pojkar satte som vanligt ölkranarna på prov. Men den första riktiga utmaningen för vår nya barkille var när vi ville få till lite musik i dartrummet. Det gick ju absolut inte för sig! Det var fotbollsmatch som skulle visas. MinttuMicke förklarade med en andedräkt från underjorden att nu ser du till att fimpa TVn och plugga in den här telefonen istället varpå den smått förskräckte britten sprang upp till ninjan som genast skickade ner honom igen med svansen mellan benen. Minttus telefon pluggades in och Pantas spellista drogs igång, allt enligt plan!

Bartendern hade nu lagt till med ett ymnigt svettande och påvisade tydliga tecken på kort stubin som inte alls passade in i hans tidigare så skojfriska karaktär. Ett tag höll han till och med på att förverkliga sina skämt om att säga upp sig men han lyckades komma till sans och blev faktiskt tillslut en hyvens prick som vi verkligen hoppas stannar kvar med oss framöver.

Matchdax! WirreWalle och JarreJari öppnade starkt i en match som aldrig riktigt kom igång. Och då snackar vi om tjattret bakom banan. Lågmält och försiktigt trevades det fram mellan diskussionerna och vi kom nog inte riktigt fram till någonting vettigt alls. Vips så var första dubbeln klar och alla jublade över att äntligen få gå vidare i livet. Nu började det hända nåt. JarreJari fullkomligt krossade sin motståndare i sin singel och WirreWalle var inte långt efter med sin mangling. 3-0, en stabil öppning från två stabila lirare.

I andra block klev den salta sjöbusen från Saltkråkan in tillsammans med MinttuMicke och jublet var öronbedövande. Efter många missar och några fler träffar var dubbeln snabbt överstökad med 3-0 och vi staplade upp varandra inför singelspel. Minttu slog på stort och lät aldrig motståndaren komma in i matchen. Enkel 3-0 där. Sjöbusen ville vara vänlig och släppte till lite, dock bara ett set och lämnade därefter över 6-0 till sista block.

Dax för Pantas gamla beprövade nyförvärv Niclas att kliva in. Pressen var förstås enorm och det viskades i lokalen. Är det där…kan det verkligen vara…jag trodde han hade slutat kasta…följdes av nästan panikartade flämtanden och djupa trånanden från motståndarna. Det var alltså sant, Niclas Den Store har återigen klivit in som stötte(s)pelare i Panta! Knäna vek sig för de flesta, tydligen även för Niclas och hans dubbelpartner Pythagoras som med storstilad finess och ödmjukhet lämnade över matchen till Huvudsta utan att ens knapra på ett set.

I singlarna visade Niclas hur man slipar en sten som ska dras genom nåt gammalt att i tre av fyra set jobba för tie-break. Allt för att inte kvällen skulle ta slut för fort. Tyvärr ledde detta beteende till förlust men vi tackar för uppoffringen.

Pythagoras fortsatte i sin singel visa tecken på svaga matematiska kunskaper och pendlade mellan djupa bottennapp och euforiska toppar. Motståndaren var måttligt imponerad över hängande pilar i trippeln och alla outgrundliga frågor till skrivaren men trots detta var de flesta oroliga ända in till sista dubbeln var satt. 3-2 i den matchen och Pythagoras tackade för sig med att ställa upp en tredjegradsekvation i en vinkelrät hörna. Detta utan större problem.

Allt som allt, en mycket trevlig säsongsstart. Det sjöngs gamla Pink Floyd klassiker och stojades friskt, precis som förr. Panta krossade med 7-2 och Pythagoras lackade ur för att kvällen var över på tok för tidigt. Vi efterlyser bättre uthållighet nästa match. På’t igen bara!

Omgång 10 - Derby! (MickeL)

Oj oj oj. Tre ord som sammanfattar veckans match. Ännu en torsdag och det var dags för Derby i kloaksystemet. Pantas Packade Pojkar skulle möta Tungstens Tunga Testiklar i en svettig drabbning som inte skulle lämna någon oberörd och spänningen gick att ta på redan under värmningen. Dagen innan hade nämligen en hittills okänd skribent postat två inlägg på ”Tyck till” med en fantastisk statistisk sammanställning lagen emellan. Kvällens utmaning blev naturligtvis att försöka identifiera vem som låg bakom denna statistik-onani. Marsen tog genast på sig Sherlock-hatten och satte igång med vilda och yviga spekulationer kring ämnet. Han lyckades utföra intensiva och osmidiga utfrågningar av varenda människa som var i hans närhet. Detta gav naturligtvis inte ett skit. Skribenten är fortfarande anonym och vi kan bara ha våra aningar om vem det är.

Enligt Pantas högst inofficiella stadgar så ska minst 50% av laget vara på plats två och en halv timme innan matchstart och det uppfylldes med god marginal även denna torsdag. Walle och Vegas klev över tröskeln till O’Connels innan vanligt folk slutat jobba och möttes av Sherlock och Finnen, som stod och speglade sig i varandras glansiga ögon. Efter en snabb nick och ett hastigt förhör så small det i tavlan. Den sedvanliga dubbelklockan tätt följt av en, enligt Walle, helt meningslös trippelklocka och tusenetta kändes det som att vi var klara med den sortens värmning och gick istället in helhjärtat för attack i baren. Nu hade även gangstrarna från Viby anslutit. Och som inte det vore nog så hade vi dessutom fått finbesök av Oddset-kungen Marcus som med fickorna fulla med vinstpengar och munnen full av nya guldtänder satt och förgyllde tillvaron. Stämningen var på topp och det började dra ihop sig till matchstart.

Då händer det oväntade. Lag Tunghäfta bryter ut i en hejdundrande ”ja må han leva” till en av deras lagkamrater. Dock inte till den nyblivna 50-taggarn, förvåningen var stor. Pantas Pojkar höll självklart färgen och stämde både högt och falskt i bäcken. I rummet bredvid satt representanter från de tondövas riksförbund och jublade och hade guldläge att värva medlemmar. Efter detta spektakel bjöd Tungstens Trubadurer på ännu en överaskning. En egenkomponerad förnedringsvisa framfördes till oss under stor hänförelse, vi tackade ödmjukast och tårarna var inte långt borta.

Nu äntligen fick vi släppa lös kanonerna vid banan. Först upp var Dammerto och Bön-Bjurta som skulle bana väg. Dammerto som dragit på sig en lättare form av tuberkulos hade ingen tur med spjuten och samma sak gällde för Bönan som bara kunde bidra med spridda skurar. En rent ut sagt bedrövlig start från Panta vilket ledde till att Team Njursten, som stundtals spelade riktigt, bra tog ledningen i matchen.

I singlarna togs det nya tag. TBC-Mike öppnade darrigt med ett tie-brake men efter det så kickade äntligen den skottska medicinen in. Pilarna satt tillslut där de skulle och det blev en enkel 3-0 seger med en finfin 19-pilars som grädde på lungmoset.

I den andra singeln hade Bönan det ganska trevligt. Han gick på som det ånglok han är och malde ner sin motståndare med ett stabilt spel och kunde glädja laget med en 3-1 seger.

I andra block stapplade Vegas och Walle fram och försökte visa var städskåpet skulle stå och det gick väl sådär. Trots eldvatten och mängder med öl fanns inte spelet där men det räckte ändå till seger.

I singlarna vaknade Vegas till liv igen och lyckades navigera pilarna precis dit de skulle och fick även in ett ”kort” set. Dubblarna satt som en smäck till motståndarens stora förtret som besviken fick se sig besegrad.

Wallin däremot hade det lite värre. Där hade vi verkligen ett rumblande som kom av sig. Pilarna packade väskan och flyttade in i ettan och femman gång på gång och det fanns inget som kunde vända denna match. En tung 0-3 förlust och Wallin fick trösta sig med glåpord och hån från sina lagkamrater.

I sista block hade vi radarparet Sherlock och Finnen prydligt uppställda för rakning och klippning. Det blev det dock inte tal om. De dunkade på som om det inte fanns någon morgondag och det gav givetvis resultat i form av en bekväm 3-1 seger.

I singlarna var det lite mer nerver inblandade. Sherlock öppnade starkt och det såg ut att bli en enkel promenad till närmsta frisör men ack så fel det kan bli. Motståndaren slog tillbaka hårt och resolut och vips så hade vi ett avgörande set. Men här visade återigen Sherlock vilken förmåga han har att vända på femöringarna och spikade igen Salong Stubb för evigt.

Hobbymannen har fortfarande inte lyckats bryta den vidriga SSDC förbannelsen och kunde bara titta på när motståndaren praktiskt taget susade fram och tillbaka mellan plankan och tavlan. Ännu en snöplig förlust och frågan är om vi inte ska ta ett gemensamt beslut att bränna den där jävla SSDC-skjortan en gång för alla så vi får ett slut på denna obehagliga fars nångång?

Men singelförlusten till trots så kunde Pantas Pilska Pirater höja nävarna i skyn och fira ännu en seger. Det skålades hejvilt och kvällen avslutades med att Wallin och Oddset testade på den nya leken ”Välta Vegas” som har blivit så populär på sistone. Det visade sig att grabbarna hade stor talang och det tog inte många sekunder innan både Vegas och bord låg utspridda på golvet. Vi enades om att detta var ett värdigt avslut på denna kväll och Vegas passade på att plocka numret till en pålitlig kiropraktor av personalen innan han lämnade stället.

Nu blickar vi framåt mot säsongsavslutningen som närmar sig med stormsteg och i ett läge där Panta leder serien överlägset. Spännande! 

Omgång 8 - Mellan garven (Anders)

Jasså ni kom hit för ett välbehövligt skratt? Några sköna anekdoter, träffsäkra nya öknamn och åtminstone en sportslig chans utröna någon form av resultat. Tyvärr inte den här gången. Torsdagskvällen på O'Connells står visserligen i fokus även här, men i den humorlösa, högtravande prosans form. Gravallvarlig och anspråksfull, så ta ett djupt andetag och läs på eller vänd om och kom tillbaks om en vecka. Då borde allt vara som vanligt igen.
-
Hon spelar i moll, osäker på nästa fras
Ser ut och vi möts som på en ljudlös signal
En fantasi, ett ögonblicks chanslöshet
Sånt som aldrig blev, här i Kåkbrinkens källarsal
Vi kan kämpa och stanna eller ge oss, ge oss av
Göra det bästa med det vi fick, och det vi stal
Ha modet att handla rätt, unna oss våra fel
Ofrånkomligt står vi kasten för våra val
-
Här nere är hemligheterna få
Man bjuder och får igen flerfalt
Du kommer inte undan med mycket
men är förlåten nästan allt
Du kan lita på att bli frågad och hörd
om det du inte mäktar med och det du gör
Närgånget uppmuntrande, omklappande
eller otåligt ylande i kör
-
Jag brukade skriva, teckna tankar, låta språket ta sin väg
Trycka ord i stängda satser för att höra vad dom sa
Men nu fumlar jag med hopp och meningslösa rader
Gamla gudar sjunger falskt, obönhörligt döva som jag
Vi är byggda för längtan, att aldrig nå fram
Vi kan glömma att vi vet det, eller låta bli
Jag låter håret växa, i affekt, på trots
Det går över, det går under, går oss förbi
-
Men vi kan krympa nästan allt med ett skratt
Spetsa drinkar, spetsa livet och historier
What the hell is water, vad vet jag om moln?
Bryta konventioner, ge oss andra perspektiv
Vi dricker hårt inatt, vinka in en bricka till
Sätt det på notan, en annan dag
Höjer oss till skyarna inatt
Vi är källarens oskrivna lag
-
Det är ok att sikta framåt, sidoblind stövla på
Ibland ett måste för att nå dit man vill
Eller se sig runt och tveka ett tag
Kanske är det något viktigt, som stör i periferin?

Omgång 7 - Vinduschen (MickeL)

Äntligen torsdag igen! Det var inte mer än en vecka sedan, ganska precis för sju dagar och 45 minuter sedan som delar av Panta gangstas sammanstrålade för uppvärmning inför premiärmatchen i Stockholm Cup. Kan någon förklara hur en vecka kan kännas som en evighet? Men nu så var det äntligen dags att slita upp pilarna ur fodralet, trimma mustaschen, vattenkamma ryggen och förbereda sig på bästa sätt inför den stundande matchen mot ACDC.

Marsen högg som en svulten gädda på förslaget att värmning skulle ske på Söderbiljarden och var självklart först på plats, tätt följd av VärmarVegas och ÜberWallin. Den sedvanliga dubbelklockan genomfördes med konstant gnällande från Über som dock stoltserade med skinande nya pilar medan Gäddan praktiserade intervallträning till och från tavlan vilket tillslut bringade guldmedalj i denna gren.

Allt gick enligt plan, sena ankomster började anmälas från övriga lagkamrater, korvar trycktes ner i glupska käftar och en och annan öl slank väl ner också. När man inte trodde det kunde bli bättre i både kropp och själ så glider Kingen in. King Dammerto har likt en puma slickat såren från föregående seriematch och möter oss med ett brett leende samtidigt som han med stark stämma beställer in en Söderbiljarden Special från en smått skärrad barflicka. ”Ett glas rött, en näve jordnötter och en high-five, sen är jag nöjd!”. Efter denna tvåstjärniga middag så var Mr. Gourmet unstoppable, pilarna smattrade i tavlan, eventuella tvivel på form undanröjdes och stämningen nådde gluteus maximus nivå.

Veckans coach till ära, ”Walle-ehh-sa-jag-att-jag-skulle-vara-coach-och-ta-ut-lag-jag-har-fan-inga-matchpapper” kopplade på storcharmen och lyckades lura till sig ett fräscht protokoll från baren och med stor koncentration och fenomenal baktanke rafsade han ner kvällens lag som skulle göra stordåd.

När vi väl dök ner på Mini kändes det som att inget kunde stoppa oss. Coach ”oförberedd” attackerade baren blixtsnabbt med en rysk nacksving runt trappräcket tätt följd av Vingliga Vegas och två stadiga wirrepinnar hälldes upp inför match.  Sen gick startskottet. Wallin och Vegas fullkomligt dominerade i skitsnack, allmän disträ och taskig träffbild men lyckades ändå plocka hem både dubbeln och efterföljande singlar rätt komfortabelt.

Björn ”Jag-kommer-sent-som-fan-sätt-mig-i-sista-block” klockades in på 19:10, personbästa denna säsong och blev sedermera framröstad till kvällens clown då han under hela matchen visade sig ha båda rockärmarna fyllda med hittills obeprövade trick. Vi återkommer till det.

Andra block bestod av Gäddan och Gourmet som bokstavligen röjde skiten ur tavlan. Matchen avslutades stabilt med två korta set och det började viskas i lokalen, har de toppat laget, mutat motståndarna, käkat jordnötter? Något måste de minsann ha gjort. Och singlarna fortsatte i samma tempo. Full fart framåt med både korta och långa set levererade från Gäddan som var lika stabil som Nitroglycerin i dess mest rena form. Gourmet däremot gick det ingen nöd på. Efter vindusch, tandtråd och spår av nötter i skägget gick han loss som aldrig förr och fullkomligt förnedrade allt och alla. Resultatet blev en stabil tre-nolla även i block nummer två.

Dags för tredje block, förmodligen det tidigaste tredje block som någonsin spelats i Pantas historia och det var ju bara ren flyt att SSDC-Champ hann slita sig från jobbet för att hinna till plankan i tid. Med en ny ryggrad stöpt i titan och självförtroende som en överlägsen utomjording skulle nu minsann spjuten naglas i tripplar och dubblar. Innan match kände dock Clown Björn att det var dags att höja stämningen ännu ett snäpp. Utan minsta förvarning fyllde han mun och lungor med en halv pava rött och skred till verket. Det som sedan skedde skulle få en blåval att bli mörkblå av avundsjuka och maken till frustning har sällan skådats. Varjefall inte på söder. Vinet duschades ut i fenomenala formationer ur de flesta kroppsöppningar och tyvärr stod Gourmet precis i skottriktningen. Illa vald position minst sagt. Ett telefonsamtal med närmaste kemtvätt, ner med brillor och kashmirskjortan i tvättpåse och problemet var löst. Åtminstone för stunden.

Åter till matchen, SSDC-champ och Frustarn kämpade på och vann utan större ansträngning dubbeln. I singlarna blev det dock större dramatik. Champ verkade helt ur slag, förmodligen totalt slutkörd efter helgens bravader och misärspelet tog sin början. Trots hela lagets fulla support i form av allmänt sladder, ofokus och syrliga kommentarer lyckades han inte få till det magiska spelet från helgen. Kvällens första förslust var ett faktum.

På banan bredvid tappade Frustarn helt fokus och det verkade som att han hellre ville köra korttrick med skrivaren än att kasta pil. Efter mycket om och men lyckades han ändå knyta ihop kulpåsen och ta hem segern. Snyggt jobbat.

Summa summarum, ännu en seger för Pantas Pojkar, nu börjar det bli en lång svit minsann. Kvällen avslutades med ett potpurri av mimik, lyteskomik och Evert Taube tolkningar och en märklig förnimmelse av en längtan till nästa torsdag.

Stockholm Cup - Första omgången (MickeL)

Reffet presenteras denna gång av Oilers ordförande på Youtube, klicka på länken nedan.
http://youtu.be/dEEGqFpg_Ag

Omgång 6 - Mongolisk Magsyra (Marcus)

Mongolia twelve points, Mongolie douze points

Ner för den galna och rent ut sagt livsfarliga trappan, sväng höger två gånger, gå rakt fram och du är snart framme vid platsen där vi för första gången hörde den fantastiska storyn ur novellsamlingen "Finnen och Mongolerna". En vacker och humoristisk berättelse om den perfekta efterfesten. Jarre Piano tar oss med på en episk resa där den kramgoa finnen korkar upp vodka med två törstiga mongoler i en svarttaxi någonstans i Stockholms förorter. Glimrande berättarkonst, spännande karaktärer och bedårande värme får oss åhörare att tappa kontrollen. Denna skrattfest blev startskottet på kvällens blöta shotkalas.

Omgång 6 gav oss den stora äran att välkomna Faster A till vår nybyggda arena. Och vilket skrytbygge!?! Nere i grottan har nämligen byggarglädjen nått oanade höjder. Byggfirman "Shoot me in the head por favor" har med stor precision vänt upp och ner på alla naturliga vinklar. En bragd som vittnar om gravt tablettmissbruk från byggherren själv. Enligt byggkonstens alla regler har man snett lyckats borra sig in i snickerivärldens finrum med hjälp av det eleganta mästerverket "den lilla hockeyklubban". Ren och skär magi i byggkretsar runt om i världen. Tror även byggfirman har stora chanser att kamma hem "den skrikande plåtfågel" på designgalan i Geneve i december. Branschtidningen Plåt&Sånt hyllar unisont den iögonfallande delikatessen "två plåtar" som numera smyckar O'Connells förövrigt trista golv. Tyvärr blev det bara en hedrande fjärdeplats för "Ursutluckan" i Snickeri-VM i Bahrain för en månad sedan. Trist.

Innan matchen kunde börja måste tydligen en viss förvirring bryta ut. Marsen fick ett litet psykbryt då banorna tydligen blivit bokade av ett annat gäng. Ilskan dämpas snabbt då Mr Rättvik ruuumblade igång i falsett och decibelmätaren blinkade rött. På middagsbordet stod en tallrik med Syriens billigaste grillskrap. Vidbrända potatisskal serverad med sjukt stark sås fick alla kostcirkelsanalytiker att göra frivolter av upphetsning. Grillskrapsmöken var enligt juryn ett strå vassare än chilivarianten som vi lär oss känna igen. Rivig och rå doftbalans med robust efterton var juryns motivering. Matcharrangören Bobbo Krull meddelade motståndarna att vi i stort sätt kommer följa matchschemat. Vi får se liksom. Björn deklarerade också FEL i panelen vilket dokumenterades på ett helt A4. Sådärja, då kör vi.

I kvällens Pantatrupp fann vi 6 stycken överjästa övermän med ökänt dåligt ölsinne. Vegas, Piano, Marsen, Rättvik, Pigman och Jagjobbarhemmamedostbågarpåmagen Carlén. Inte mycket till lag men den fulla närvaron imponerade. Enligt stdf.orch så vann vi med 8-1 och Rättvik kastade jävligt många tons. Matchens bästa dubbel var utan tvekan Fireball/Lakritsshot som helt och hållet stod för underhållningen. Vad alla undrade då lagbilden presenterades är "vem faan är mannen i mitten?" Troligtvis Sture Bergwalls elaka bror som kvickt flytt från Säters tristess. Tydligen var han advokat. Följ gärna TV3s Efterlyst några veckor så har ni snart svaret.

Betyg: 5 mongoklappar

Omgång 5 - Lazer my nipple, boy! (JohanW)

O dart, denna fantastiska sport, denna krona bland svea rikes sporter!Operation Lazerdoom inleddes i två täter:Avdelning 1: Fyllskallarna!Avdelning 2: Reken.

I syfte att kraftsamla i tid och rum, inledde Avd1 på OC (KP) för att finslipa taktik, pilar och form, emedan Reken… kort sagt; rekade fiendens terräng på djupet. Och denna terräng skall återkommas till, iform av ett utvik.

Reken inledde att med en 100 %-ig seriositet, sätta motståndarna i skräck med bländande uppvärmningsspel (just så) och surmulen mimik (betyoass mf). Framåt 18:59 fälldes litet frågande kommentarer; skulle fruktade Panta få ihop ett lag? Jodå detta behöver man inte betvivla. Ett försök av Särimner att få Reken att agera Stf lagkapten misslyckas fatalt, men ger ändå viss trovärdighet till utsagan: ”Vi skola anlända, mangrant och kompetent, till fiendens förtret & leda.” (Ordagrant citat.)

19:03 öppnas så portarna utifrån, i skenet av frustande taxikurirer & ackompanjerade av något av Wagner (Visst var det så.) landar så Panta (Fyllskallarna)! Med ens och till barmannens fromma skjuter så äntligen ölkonsumtionen i höjden.Här tarvas ett smärre utvik:Visst fanns där flottmacka! (Klassiskt!)Brooklyn Ale vill man gärna minnas, som höjdpunkten, i ett inte alls oförargligt utbud. Detaljer utöver detta är höljda i en aning dimma. Ett faktum som bara understryker det faktum att ”de församlade riddarna vid runda bordet skola ej av törst förtvivla”!Med en väloljad rutin och självklar pondus, deklameras av Särimner: Pantas första block till ockarna!Ingen i Panta var det minsta oroad, ända tills Panta CFO utbrister:-          Ja e ingen Djurgårdare!Ehhh… vi som haft olyckan att följa denne finansgigant navigera både grynnor & skär (med och utan pilar); anar snabbt oråd. Har nu JF slutligen tappat identitet såväl som trovärdighet?Som tur var åtföljs denna identitetskris med ett självklart (va?):-          Visst ja! de e ja ju!Här undrar man ju (ja faktiskt, hela ManU):Är detta en genomgående, och isåfall tämligen befogad, identitetskris, som kanske alla Djurgårdare bör känna?Vem skulle kunna ro babordsåran i detta schizofrena första block?Självklart: Billy the Nipple!  Detta smeknamns ursprung… är inte en gåta för någon lagmedlem, med ömmande bröstvårtor, i nyuppståndna Panta Gay.Då motståndarna tidigt anar att denna duo ”kan göra skada”, försöker man med allehanda medel.

Det gamla tricket, rödvinssköljning (icke att sammanblanda med tarmsköljning), gick knappast hem, då mottagaren för detta taktiska drag, var ingen annan än: Billy the Nipple. (otur, efter det är det ”inga tappade set” för Billy). Att någon bestämde sig för att ömt smeka Billys kinder, dämpade på intet sätt formen.CFO (Djurgårdare eller?) bjuder genreröst på en 19 pilars, i sin första singel för dartåret.

Som ackompanjemang avnjöts Marsmallowman, ivrigt grävande i fornstora incestuösa affärer till toner av Rolling stones (som är kungar, fyllskallar!)  Någonstans här börjar 2:a block fingra på Ebersprechern.Dags för ytterligare ett utvik, denna gång om ädlare drycker:Makers… kladdig, oljig, myyysig och ja, fullständigt underbar… som en bal på slottet faktiskt (eller snarare en simtur i kärret! (Återigen tackar vi barmannen!)Och nu tillbaka till ämnet, dart… eller… nej:Där står man i ett töcken av Makers & Brooklyn och betvivlar att livet har så mycket mer att erbjuda… så utan förvarning, bryter solen genom molnen och där uppenbarar sig så; skapelsens krona i all sin fägring.Att Lazerdoom skulle kunna erbjuda en så kurvig naturupplevelse… 10!Vem är förresten Berut Middler?

Jaha ja, kasta pil… visst (Makers e bra skit).Andra block iscensattes av Marsmallowman å reken.Efter ett oartigt 3-0, i dubbel insåg bägge Pantaiter att; generositet måste nu genomsyra singlarna. (Vi måste ju visa vilka gentlemän, vi faktiskt är! Vilka?)Ja, i första set alltså. Därefter blev det kort & högt och, ja Makers helt enkelt.   (Lazerdoom var förövrigt ett mycket trivsamt gäng, som knappast beklagade sig över Pantas sedvanliga drygheter alls.) Tack för trevligt samkväm gubbar!!!Avslutningen är Panta Merc’s (SteelTons? PSG?): Man måste tydligen ha lagtröja… men fel lags tröja… är det ok?Javafan! Med litet Makers är allt ok!

D3 0-3 (rimmar litet, men visst var det Panta Merc’s som släpade in ytterligare en dubbelpinne till braskaminen)Dennya försökte ivrigt få skriva även sin egen singel, men här blev det protest från FylleReken, som tyckte att Dennya behövde litet coachning. Javisst surru! här ska fan coachas!!! Dennyas tålamod under denna övning imponerade tom på Fylleräkan, som i denna sena timme tackade både gud coach och stjärnorna för att han fick slippa ocken mot högerdojjan. Med ett Pansarpsyke forcerar Dennya in en 3-0a. Särimner demonstrerade återigen, att ingen psykning är så god som den interna. Att coachas av Fyllekräkan är ju ingen lek!

Summasummarum:7-2 till Panta, 9-0 mätt i alkoholhalt! Stark insats!